Alla inlägg den 25 september 2006

Av Vilhelmina - 25 september 2006 19:03

Jag är hemma igen, sådär lagom trött som man är efter att man har rest. Jag har ont i huvudet, men jag tror det är för att jag druckit koffein, jag brukar få det då. Jag har suttit inne hos grisarna och tittat på dem när de tuggat svenskt gräs, mums!! Jag plockade upp Curtis-Flirtis och satt med honom en stund i soffan och jag tror att jag ska försöka fånga en av tjejerna efter att jag laddat upp det här. Det är väldigt smidigt att åka från Västerås och otroligt smidigt att komma till Luton istället för Stansted. Hur skönt som helst att bara sätta sig på tåget och slippa byta. Visst, det tar ju nästan två timmar, men har man bara en bok eller nåt går det ju bra. Jag har packat upp hela resväskan vilket känns skönt. Oftast brukar ju det vara det värsta med att komma hem… Jag har lagt lite grejer på köksbordet som jag ska visa Mark, men annars är det mesta omhändertaget. Det var väldigt trevligt att vara i Sverige, även om själva anledningen till att jag var där var sorglig. Jag träffade Fredrike och Susanne på Onsdagskvällen. Vi pratade, pysslade och tog det allmänt lugnt. På Torsdagen körde jag in till stan och parkerade vid Fredrike och vi åt lunch tillsammans. Det kändes bra att träffa henne först och lugna nerverna lite. Vi tog en promenad längs vattnet där hon bor för att sedan köra ut till Bromma Kyrka. När vi gick mot kyrkan såg jag Josefin och E-B på håll och kände direkt i magen. Jag ville så gärna prata med dem men blev också genast orolig. Som sagt, JAG vet ju att jag aldrig bedrog Henrik men jag vet inte vad han har sagt om mig till sin familj. Det verkade inte som om han baktalat mig i alla fall, de verkade alla glada att se mig och de kom fram till mig för att krama om mig. Jag var så oartig och lät Fredrike sköta introduktionen själv, jag tappade allt vett och hyfs. Tur att Fredrike är så jordnära på den punkten och sköter sig själv! Själva ceremonin var otroligt vacker och Henrik’s syster Helena sjöng dels Björn Skifs ”Det blir värre framåt natten” och dels en sång som hon skrivit själv till Henrik. Hon hade en enormt vacker röst och hur hon kunde sjunga utan att gråta övergår mitt förstånd! Såå duktig. ”Det blir värre framåt natten” hade Henrik sjungit när de var på karaoke-kväll tidigare i somras när han var hemma berättade hans mamma. När vi körde hem frågade jag Fredrike om hon sagt att hon ville komma bara så att jag inte skulle behöva gå själv. ”Ja det är väl klart” svarade hon. Jag är så tacksam att jag hade henne. Hon höll min hand, hon klappade mig på axeln, hon la sin hand på min arm, hon höll en hand bakom ryggen på mig. Hon sa inte så mycket, men hon fanns där och när ord behövdes pratade hon. På kvällen hade jag enorm huvudvärk och orkade knappt nånting, men det kanske inte är så konstigt. På fredagen tog mamma och jag en promenad bort till Diagonalen tittade på det nya stallet i Kolartorp, vart de ska bygga den nya ishallen och hur allt hänger ihop med Ica Kvantum och allt det där. Det händer så mycket när man är borta! Mamma berättade att hon sett en mink i ån borta vid Bosse också, undrar hur den kommit dit!På kvällen skjutsade pappa in mig till Gondolen där jag träffade Henrik’s kusin Richard, Henrik’s ex Jo, Andreas, hans flickvän Louise och så Mamma Maj och Ingemar. Det var en väldigt trevlig kväll och vi åt och drack väldigt gott. Det var skönt att prata lite mer med Maj och Ingemar eftersom vi inte riktigt kunde prata ostört på begravningen. Andreas flickvän Louise är hur mysig som helst! Jättesöt, rar och väldigt trevlig. Henne hoppas jag att jag får se mer av. Det var faktiskt också trevligt att umgås lite med Jo. Hon är en väldigt trevlig tjej och det är så synd att det inte funkade mellan henne och Henrik. Av det jag har sett av henne tror jag att hon passar/de Henrik mycket bättre än vad jag och Henrik passade ihop. Pappa skulle hämta mig klockan tio men tiden rann iväg och plötsligt insåg jag att klockan var några minuter över tio och vi hade inte ens fått in desserten än. Jag gick ut och ringde till pappa och fick be så hemskt mycket om ursäkt att han fick åka hem igen tomhänt. Vi satt kvar till kvart över ett på natten så han hade fått vänta länge om han väntat kvar!Mamma och jag gick upp till Mormor på lördagen vilket var väldigt trevligt. Vi gick förbi min gamla skola, Segeltorpsskolan och jag tog massor med kort! Härliga minnen! ”Den där lyktstolpen klättrade jag upp i,” sa jag till mamma, ”men då fick jag tillsägelse av fröken.” Mamma bara skakade på huvudet och log. På söndagen träffade jag släkten uppe hos Mormor. Lena, Mari, Nelly, Sebbe, Julia, Barbro och Bert kom till mormor för att fika och fira Barbro’s födelsedag. Lena har gått ner 30 kg så det är knappt nåt kvar av henne! Nelly och Sebbe har ju växt såklart och det har Julia med, hon är stora tjejen nu. Efter att vi varit hos Mormor åkte vi ut till Bromma och tittade på Henrik’s grav igen. Jag stod så långt bort under själva jordfästningen att jag knappt såg något. En formel1-bil stod på jorden bland alla blommorna och någon hade stuckit en svensk flagga bredvid. Lilla gubben. På kvällen tog vi bilen ner till Mari i Grödinge så jag fick se hur hon bodde också vilket var trevligt. Mamma och pappa pratar ju så mycket om det så det var kul att få se det med egna ögon. Hon bor jättefint i ett parhus precis vid skogen. Supermysigt! Nu är jag hemma och väntar på att städerskan ska bli klar och gå så att jag kan slappna av. Det är skönt med städerska men det är jobbigt att ha henne här när man själv är hemma! :-)

ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se