Alla inlägg under oktober 2006

Av Vilhelmina - 31 oktober 2006 22:12

Det var en artikel i Metro häromdan om en Emergency medical Technician som skriver en blog, Random Acts of Reality, trying to kill as few people as possible...Det lilla som publicerades i Metro och det jag hittills hunint läsa på bloggen är kusligt nära det Mark kommer hem och berättar om. Fast det kanske inte är så konstigt, de jobbar ju inom samma ambulanskår i mer eller mindre samma distrikt. Nå, den här liraren är i östra London och Mark är i sydvästra London, men ändå. Idag berättade Mark om en kille som dog på en restaurang. Han hade fått en köttbit i halsen och ingen verkade fatta vad som hände. Tyvärr var det redan för sent när Mark och hans crewmate dök upp. Han berättade att folk fortsatte äta runt omkring dem medan de försökte återuppliva mannen. De hade bett folk flytta på sig vid ett närliggande bord och de HADE MAGE ATT KLAGA! Det är därför jag aldrig skulle kunna ha Mark’s jobb. Jag hade rutit åt dem att NU JÄVLAR FLYTTAR NI PÅ ER FÖR FUCK’S SAKE! Nåja. Mannen hade nog avlidit ändå. Och det är tur att jag inte har Mark’s jobb. *** Vi rensade frysen häromdan och Mark plockade ut några matlådor som låg intryckta längst ner. Han sniffade på en och jag sa att det där ser ut som prinskorv och jansons frestelse… Efter att vi värmt upp den var det uppenbart, det doftade janson’s i hela köket. Måste vara från när mamma och pappa var här förra julen. Den gick ner utan problem.

ANNONS
Av Vilhelmina - 30 oktober 2006 20:11

Äntligen en ordentlig produkt för att skingra troublesome youths; mosquito buzzer!! Vi har ju problem med ungdomar som hänger häromkring och hittills har vi inte gjort så mycket eftersom vi inte vill riskera att de repar lacken på våra bilar eller klottrar på ytterdörren, men nu börjar det faktiskt bli obehagligt. De är så fruktansvärt cocky och inte rädda för nånting, gör precis som de behagar, spottar, klottrar, röker och hänger i stora klungor så att man knappt vågar passera. Vi såg på tv om mosquito buzzer och vore den inte så dyr skulle vi köpa en direkt. Enda oron är hur husdjur reagerar på den…Det är alltså en manick som man sätter upp på husväggen och den genererar ett högt surrande läte. Detta läte kan inte uppfattas av människor över 20 – 25 eftersom människans hörsel sakta men säkert går ner. Tonåringar däremot hör detta surrande väldigt väl och det är så obehagligt för dem att de helt enkelt inte kan stå ut att vara kvar. Personligen var min första tanke ”jaja, det vet man väl hur tonåringar är, de kommer att hänga kvar bara för att visa att de minsann inte är så lätta att köra iväg” men det visar sig verkligen funka. På programmet hade de ett försök med ett gäng ungdomar och de verkligen sprang iväg när de satte på mosquiton. Läs mer häroch härJag måste dock säga att jag faktiskt hör ljudet på mp3 testklippet, men jag antar att det är värre för ungdomar.

ANNONS
Av Vilhelmina - 27 oktober 2006 17:26

När jag åker till jobbet varje morgon passerar tåget en bilskrot. Det är mest hyfsat nya bilar där, men ganska kvaddade. De står i långa rader och de står till och med i högar på varandra. En bil i kanten har bagageluckan öppen och man ser en teddybjörn ligga i hörnet. Jag kan inte låta bli att känna mig nedstämd när jag ser den eftersom antingen dog barnet i kraschen eller så glömdes gosedjuret kvar när bilen bärgades. Vilket som är det tragiskt! Det påminner mig om barnprogrammet "Rädda Joppe, död eller levande". Jag ogillade skarpt den titeln, tyckte INTE om det barnprogrammet! Ohhh jag var en mespropp som barn! Det var ju som att kolla på ER nu, man VISSTE ju att det där jäkla gosedjuret skulle försvinna! (Man visste väl egentligen också att han skulle hittas igen, men det var inte lika säkert.)Annars är det väl bra i min värld just nu. Jag träffade bästa Linda häromdan och efter mycket velande fram och tillbaka bestämde vi oss tillslut för en trevlig vinbar i City. Jag vet att jag har sagt det förr men jag gillar verkligen att träffa Linda. Just det där fnittret och skrattet som kommer med henne, man får ont i magen av allt garvande till slut! Precis som när man var 14 år och låg hemma med bästisen och skrattade i deras gillestuga åt nånting trivialt. Grisarna mår bra. De är så söta just nu, mycket tamare än de var förut. Curtis till och med klättrade upp på mig häromdan när jag satt på golvet i marsvinsrummet. Det kan ju ha att göra med att jag hade en påse av hans favoritgodis i handen som jag prasslade med, men ändå, han brukar inte klättra upp i knät! Han ställer sig rätt ofta på mina fötter när jag gör iordning mat åt dem, men klättrar som sagt sällan upp i knät.Häromdan när jag kom in i deras rum såg jag att han låg och sov i ett av husen. Jag skyndade mig att plocka upp honom innan han vaknade för mycket och det märktes verkligen att han var "sovig"; hela kroppen var sådär tung och trött som när man lyfter upp ett sovande barn, de liksom hänger som en säck ris. Han låg mot bröstet och så fort jag satte mig gosade han in sig mellan min mage och fleecejackan. Där somnade han gott. Sweetheart!

Av Vilhelmina - 22 oktober 2006 12:38

1. Put your music player on shuffle.2. Press forward for each question.3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn’t make sense. NO CHEATING!Will it be ok?Midnattsland, FredrikeHow are you feeling today?Vita hus och lila slätter, Idde SchultzHow do your friends see you?Rome wasn’t built in a day, MorcheebaWill you get married?Isola, 747 (English Version), KentWhat is your best friend’s theme song?Superman, Sandi ThomWhat is the story of your life?Damascus, Nerina PallotWhat was high school like?Till döds, FredrikeHow can you get ahead in life?Fragments of freedom, MorcheebaWhat is the best thing about your friends?Clouds, Jenny beckWhat is today going to be like?Stay Now, JemWhat is in store for this weekend?Där din skugga faller, FredrikeWhat song describes you?Geek love, Nerina Pallot (Haha!)To describe your grandparents?Nightingale, Norah JonesHow is your life going?Jag väljer mina drömmar själv, Idde SchultzWhat song will they play at your funeral?The long day is over, Norah Jones (väldigt passande faktiskt.)How does the world see you?Nickindia, Nerina Pallot Will you have a happy life?Farväl, Adjö, Idde Schultz (hm,)What do your friends really think of you?Amy (American Girl), jenny BeckDo people secretly lust after you?Come on closer, JemHow can I make myself happy?Miss Negative, Jenny Beck (haha!!)What should you do with your life?Småstadskvaller, Idde SchultzWill you ever have children?Don’t know why, Norah Jones

Av Vilhelmina - 21 oktober 2006 00:53

Det är lustigt, hur jag trots en förkylning, trötthet och stress faktiskt just nu, just ikväll känner att jag MÅR BRA. Kanske är det för att jag påbörjat ett nytt korsstygnsbroderi efter ett långt uppehåll. Kanske är det för att Mark lagade mat till mig igår utan att jag bad honom. Kanske är det för det där telefonsamtalet jag fick ikväll, ett långt och mycket givande samtal. Hur som helst. Jag mår bra. Det är det viktiga. Det är det som räknas. Jag snorar och har ont i huvudet, men jag känner ett inre lugn, en frid som jag inte kände igår. Förövrigt har tjejen som lagt bud på lägenheten tagit ner sitt bud. Hon bjuder nu £148k. Det känns mer rimligt faktiskt, lite mer rätt prisläge. Det kändes inte bra med £155k, jag hade verkligen inte någon bra magkänsla med det budet. Nu känns det bättre. Jag frågade mäklaren vad hon var för person och de sa att hon var runt 30, förstagångsköpare, planerar att bo där själv. Det känns bra, hon låter hygglig och jag är övertygad om att hon kommer bo bra där. Det känns rätt att sälja till henne. Nu ska jag bädda ner mig. Mark jobbar nattskift och jag tänkte sova länge imorgon för att mota ut förkylningen. Jag ska verkligen inte göra något annat än brodera korsstygn, läsa Psychologies, (det är en artikel om självmord som verkar intressant) och kanske ett par kapitel i boken som Angela lånade ut till mig; Roddy Doyle, The Woman who walked into doors. Jag ska nog äta upp resten av Postkakan som jag fick häromdan från underbaraste Linda. Hade aldrig hört talas om något liknande, en kaka med posten? Från SVERIGE?! Ja där ser man! Underbar ide!

Av Vilhelmina - 14 oktober 2006 23:00

Goda nyheter! En kvinna har lagt ett bud på lägenheten!! Dock är det mindre goda nyheter att hon bjudit £155k. Asking price är £159k, så hon har alltså bara prutat £4k. Lagenheten är inte värd mer än £145 - £150 så hon betalar egentligen lite överpris. Hon har förmodligen inte tagit in hur mycket jobb det är på den, bara värmepannan kommer kosta £2000 – £3000 och sen har vi köpet av Freeholdet som vi just påbörjat. Där kommer hon få punga ut med ca £10,000 gissar jag. Det kan vara så att hon förväntar sig att jag (well, Henrik’s estate) betalar den biten, och isåfall är priset lite mer ”rätt”.Min gissning är att hon kommer köra hårt tills hennes mortgage lender gjort sin survey och de säger att den inte är värd så mycket. Då kommer hon nog lägga ett nytt bud alternativt dra sig ur helt och hållet. Mäklaren sa att vi skulle acceptera budet men att låta den ligga kvar ute på marknaden och se om vi fick fler bud som vi kan ha i bakfickan när den här damen inser vad lägenheten verkligen är värd. Personligen skulle jag nästan säga direkt att vi tar ner det till £150k. Det finns inget jobbigare än att omförhandla ett pris halvägs genom ett köp. Jag är lite grinig på mäklaren för att de envisades med att marknadsföra den för £159k. Jag tror att de får fel sorts köpare intresserade genom att lägga den i den kategorin. Om de lägger den på £149 kommer de få ett större intresse och närmare rätt målgrupp.Nåja, jag kanske inte ska klaga. Det verkar ju som om vi fått ett bud på £155 och det vore ju alldeles för underbart om vi kunde få den såld för det. Jag träffade Helen idag i Crystal Palace. Hon hämtade upp en av Henrik’s speglar, den största. Vi hade ett fasligt sjå att få in den i hennes lilla sportiga Toyota Celica, men med lite vilja fick vi in den tillräckligt långt för att kunna ta ner bakluckan halvvägs åtminstone. Vi snurrade fast den med snöre (som jag bad min hyresgäst om – hon gav det till mig och sa, it’s actually yours, it was left in the flat when I moved in! Haha!) och hon fick dra fram stolen så hon satt med ratten i knät…! Jag har börjat odla wheatgrass till mina marsvin. De älskar ju gräs så mycket men i gräset häromkring stryker det ju både räv, katter och duvor i och jag har läst på nätet att man ska vara försiktig med vad för gräs man ger sina grisar; det finnas massor mer ohyra och sjukdomar som man kan få in genom just räv, katt och duvor. Bättre att odla sitt eget då. Jag köpte tre 10-kilossäckar på nätet från Brow Farm i Lancashire, en wheatgrass, en oatgrass och en ryegrass. Man ska först pre-sprout them vilket innebär att först blötlägga dem i 60-gradigt vatten i fem minuter. Sedan sköljer man dem i kallt vatten och låter dem stå i vatten i 16 timmar. Efter det slår man av vattnet och sen sköljer man dem morgon och kväll ett par dar tills de börjar skjuta skott. Då lägger man dem på jorden i en sån där grön sak och ställer en likadan grön sak ovanpå och så vattnar man genom den. Därigenom ligger fröna kvar. Jag sket i att göra som de sa – som jag alltid gör! – och la lite jord ovanpå fröna. Det kändes inte rätt att bara lägga dem ovanpå… De växer jättefort, som ogräs nästan! Det är så att jag märker skillnad när jag kommer hem på kvällen från hur de var på morgonen! De är inte riktigt färdigvuxna för att börja skörda än, men jag har redan matat dem lite grann med det. Tyvärr glömde jag nämlligen handla idag när jag var ute och eftersom en av mina headlamp bulbs har gått sönder kan jag inte köra när det är mörkt. Jag gjorde en internetshop istället och därmed matade grisarna med lite av gräset så att de skulle få något färskt. Snacka om att det gick hem! De struntade fullkomligt i att det inte var färdigvuxet, de mumsade som om de aldrig sett gräs förr! Bless’em!

Av Vilhelmina - 12 oktober 2006 21:23

Mark tittade på mig som om jag totalt tappat alla mina marbles när jag sa att jag ville ha Henrik’s micro i sovrummet. Men vad i hela fridens namn ska du med den till där undrade han. Värma min vetevärmare såklart svarade jag! Och det funkar skitfint! Micron står vid fotändan och syns knappt eftersom täcket hänger för. Nu slipper man springa ner till köket med bara fötter på kallt golv för att hämta vetevärmaren. Jag kom nästan inte ur sängen imorse. Klockan ringde och ringde men jag snoozade varenda gång. När jag legat kvar länge nog för att ha missat mitt tåg ställde jag om larmet till senare tåget. Mark kom hem och kröp ner och jag muttrade nåt om att jag inte orkade gå till jobbet. Han sa nej, stanna här med mig istället. När jag frågade om han ringde till min chef tittade han på mig och sa, ”you serious?” Mmmhhmmmm sa jag men då tyckte Mark att det nog var dags för mig att gå upp istället och kickade ur mig ur sängen. Nåja, det var väl egentligen bra antar jag. Man måste ju gå till jobbet, fastän man är så trött att man knappt vet vad man heter. Jag gick till doktorn i onsdags för att be om en remiss till en counsellor som sagt. Jag kan inte påstå att jag var särskilt imponerad av min GP dock. Han sa ”You’ve got severe depression”. Förlåt? Depression är väl ändå något helt annat. Jag har inte sömnsvårigheter, jag har inga ätstörningar utan äter mycket och med god aptit, jag är inte särskilt ledsen eller nere utan anledning och jag mår hyfsat bra. Däremot, har jag väldigt mycket issues i relation till min döda exmake och jag har ett behov av att dissekera vårt förhållande i smådelar och jag vill prata med någon om alla tankar som rör sig i huvudet just nu om död, självmord, otrohet, förhållanden och jag vill reda ut saker och ting så att jag kan arkivera och gå vidare. Det är inte depression. Eller? Är det jag som missförstått termen depression?Han ville remittera mig till The Priory. Det är dit alla kändisar går när de ska avgiftas från sprit och droger. Jag är inte helt övertygad om att ett behandlingshem för drogmissbrukare och alkoholister är det rätta stället för mig. Jag vill ha terapi med inriktning på förhållanden och familjeproblem, det är där jag har mina tankar.Doktorn sa att antingen kunde jag hitta en terapeut själv som jag gillar eller så kunde han remitter mig till The Priory. Jag var först inne på att följa hans råd eftersom terapeuten han tyckte jag skulle träffa har gott rykte, men nu vet jag inte om jag känner för att sitta och köra ut till Woking en gång i veckan när jag kan hitta en terapeut i Canary Wharf där jag jobbar istället. Vi får se.

Av Vilhelmina - 11 oktober 2006 01:37

Jag säger som ”jag” på Hypodea, den här dagen känns som en hel vecka, den tar aldrig slut! Jag sov hos Susan igårnatt. Hon bjöd på middag och eftersom hon bor i Woolwich är det ganska långt för mig hem. Mark jobbar nätter så jag hade ju ändå inget att åka hem för. (Dock saknade jag marsvinen, får man säga det?!) Förmiddagen spenderades främst med att sitta på ett astrist möte och föra protokoll som var totalt onödigt. Complete waste of time. Oh well. Jag var på hyfsat dåligt humör när min chef bad mig gå ut och köpa lunch till honom vilket jag gärna gjorde, anything för ett avbrott. Plus att han sa ”and get something for yourself as well.” Inte för att jag nånsin skulle köpa mig nånting till mig själv för hans pengar, men det är ju gulligt at than sager att jag kan om jag nu går ut för att köpa lunch till honom. Jag passade på att gå till banken och bråka om en avgift de har gett oss som vi inte borde ha. Efter en dryg halvtimmes väntan fick jag äntligen träffa någon men vid det laget var jag så trött och ville bara tillbaka till kontoret så när hon sa att de kunde gå med på att möta oss halva vägen och ge tillbaka hälften av avgiften gick jag med på det fastän de borde betalat hela eftersom det var deras fel. (Gud, tappar man alla grammatik-kunskaper när man är trött?! Vad var det där för lång mening?! :-) Nåväl, tillbaka på kontoret jobbade jag undan så mycket jag kunde till 18:00 då jag stack för att möta Jenny i Wimbledon. Jag har inte träffat henne på hur länge som helst och det var så kul att se henne. Vi gick till Nandos för billig mat eftersom jag är så fattig man bara kan bli. (Eller, jag överlever ju, men min spargris har fått banta rejält.)Efter att jag kommit hem från Wimbledon kom jag på att jag glömt mina wheatgrass och barleygrass frön som jag groddat för att sedan så och odla till gräs till marsvinen. Det var inget annat att göra än att gå ut och så dem där och då. Fram med jord, lådor och vattenslangen. När jag ändå höll på planterade jag om en krukväxt och satte de där citrongräs-stjälkarna som jag haft på fönsterkarmen i flera veckor. Jag undrar vad grannarna trodde, där stod jag klockan kvart över nio på en tisdagkväll i oktober och planterade om blommor mitt i mörkret… Efter det plockade jag ihop nycklarna till Henrik’s lägenhet och körde över till Crystal Palace. De två som sa att de var intresserade i huset har inte lagt något bud så nu ska lägenheten till mäklaren. Sex veckor har jag slösat på dem! Tack för det liksom. Jag skulle ha gett mäklaren lägenheten direkt och sagt till dem att ville de köpa fick de göra det genom mäklaren och snabba på. Jaja, det är alltid lätt att vara efterklok. Jag tänker ”good karma for me, bad karma for them” så känns det genast bättre.Jag har också fått ett mail av advokaten här i England som sa att vi måste anlita en svensk advokat som kan fixa ett par grejer innan vi kan fortsätta här. Jag har mailat Henrik’s mamma och hoppas att de kan fixa den biten. Nu är jag hemma och ska snart sova - det känns som sagt som en hel vecka sedan jag vaknade i Susan’s lägenhet… ***Det blev som en stjärnhimmel i det blåa vattnet med alla vita partiklar som fanns i den blyertsgrå askan.Oj vad änglarna grät.(Regn)***

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se