Alla inlägg den 10 november 2006

Av Vilhelmina - 10 november 2006 14:43

Det är 10 grader plus I London och gräset är sådär halvfrostigt på morgonen, det glimmar och man kan inte riktigt avgöra om det är frost eller fukt. Om bilen stått ute kanske man får skrapa rutorna litegrann. Det kan hända att man måste ha en halsduk om det blåser. Vad gör engelsmännen då? (Ja förutom att gå ut i fliopflops som Eponine skriver om! Sååå apt!) Jo, de SALTAR hela plattformen!!! Men snälla nån, det är ju knappt frost på gräset, vad sjutton ska ni salta för då? Och i dessa mängder! De häller ut salt som ligger i stora drivor som man nästan halkar på eftersom det är så stora saltkristaller. Idioter. Jag är trött. Efter att jag skrivit dagbokstexten igår satt och framför tv'n och tittade på ett program om ett par som köpt ett slott i Loiredalen och nu höll på att renovera. Romantiskt, vackert, slitigt. Jag såg inte så mycket av själva programmet dock, satt mest och liksom suckade, visste inte riktigt vad jag ville göra. Mark var nere på puben med Dan och hans brorsa vilket var rätt skönt. Jag kunde liksom sitta där och sucka i min ensamhet utan att känna att jag drog ner Mark. Han märkte naturligtvis att jag var lite ur spår när han kom hem och han kramade om mig och vi pratade om Henrik. När vi låg i sängen och pratade kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Det är så svårt att hantera allt, jag har så många frågor, så många känslor, så mycket inombords som jag inte får rätsida på. Det är skönt att gråta ibland. Jag ringde till The Priory idag för att höra om de dels fått mitt brev som jag skickade med lite bakgrundsinformation och även om de fått min remiss från husläkaren. De hade fått brevet men inte remissen. Jag ringde direkt till läkarmottagningen och trots att jag VET att man inte ska skälla på receptionisten eftersom hon ju inte gjort något fel kunde jag inte hålla tillbaka. Jag fräste åt henne att en månad var väldigt lång tid att vänta för en remiss och vi skulle vara glada över att jag inte kollapsat mentalt än. Jag känner mig lite elak som lät det gå ut över henne men samtidigt orkar jag inte vara Little Miss Nice längre. Man får ju inget för det. Hon sa att det stod i min file att jag var specifik med vart jag ville bli remitterad till och att läkaren väntade på något, tydligen. Jag sa att jo, jag var noga med vem jag ville gå till men att Dr Sheikh övertalat mig att jag skulle träffa Dr Bristow och att det senaste vi sagt var att han skulle ge mig en remiss dit. "Hm" sa hon. Jag ska be Dr Sheikh att han ringer dig i eftermiddag. Nej, sa jag, ge mig bara remissen! Jag vill inte prata med honom, jag har inget att säga! Ge mig bara den där remissen till Dr Bristow så är jag nöjd! Nej, det gick inte. Dr Sheikh måste ringa mig. Jaja. What fucking ever. Jag sa att sist Dr Sheikh försökt ringa mig blev han sur på mig för att jag hade gått hem tidigare från jobbet och han var tvungen att ringa mobilen, chasing me around the houses som han sa. Jag uppskattade inte direkt det beteendet och eftersom jag ska gå tidigare från jobbet idag för att träffa advokaten lär han ha samma problem igen. Receptionisten tog alla nummer jag har och sa att hon skulle förvarna honom. Bra. Tack. Utmattad.

ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se