Alla inlägg den 17 mars 2007

Av Vilhelmina - 17 mars 2007 23:44

Min dator har dött!!! Idag när jag slog på den ville den helt enkelt inte, och inte ville den stänga av sig heller. Jag drog ur nätkabeln och sen var det verkligen inget liv längre i den. Svart skärm. (Ja, EFTER att jag stoppat i nätkabeln igen och försökte starta den alltså!!)Vilken TUR att pappa lämnade en laptop när han var här sist. Den är riktigt bra och det var ju bara att flytta nätverkskabeln för att hitta ut på nätet, resten var klart. Den har inga program att prata om eftersom tanken var att Mark skulle använda den som speldator. Det kommer nog funka som vår vanliga dator ett tag framöver istället...Det blir jobbigt att kolla mailen via webmail, men jag har inte direkt något val som det ser ut nu! Jag ska be Mark öppna datorn och se om han kan byta komponenter med hans gamla dator för att se om vi i alla fall kan rädda dokument, foton och musik. Jag är såååå lättad att jag sparade alla afrika-bilderna i kameran...!***Så, irl-träff med Helena ja! Jättekul! Jag läste i hennes blogg att hon pratar med djur och bjöd över henne för en liten konversation med Li, ett av marsvinen. Hon sa väl inte så värst mycket men Helena sa att hon i alla fall inte är ledsen eller mår dåligt. Det lättade mitt sinne. Som Helena sa, tiden rann iväg och helt plötsligt var det midnatt. Förlåt?! Vad hände där liksom?? :-) Hon bor inte långt från mig och särskilt som vi båda reser genom Wimbledon hem från jobbet och faktiskt hyfsat ofta är där samtidigt borde det inte vara svårt att få till nån drink snart. (Oh, två salta sillar kvar i godispåsen från mamma, himmelrike!!)Jag skulle ha kört upp till Linda idag men det blev inte så. Jag mådde jättedåligt innan beslutet var taget. Jag ville verkligen inte avboka, samtidigt som jag inte ville åka heller - jag hade under gårdagen plötsligt fått ont i ögat och på kvällen när jag kom hem såg jag att det var en vit rand över irisen. Detta oroade mig eftersom jag inte kunde dra mig till minnes att jag fått något i ögat eller så, så vad var då detta? Jag gick upp vid sju imorse och googlade lite och kom fram till att jag nog skulle gå till optikern eller akuten, vilken som skulle vara snabbast. Min erfarenhet av optikern är att det tar minst en vecka att få en helgtid så jag hade inte förhoppningar. Det visade sig att de hade en tid till 12:10, hurra! (Särskilt som Mark sa att A&E klockan 8:00 en lördagsmorgon är fullt med chavs draperade över stolarna i deras egna spyor, kvarlevor från Fredagskvällen... Oh charming!)Det betydde att om jag skulle köra upp till Linda efteråt skulle jag inte komma dit förrän vid fyra och då skulle det nog passa bättre att sova över. Det ville jag inte riktigt, dels för att Vi valde att jag skulle komma under dagen just för att D jobbade då och på kvällen var han hemma. Inte så att jag inte kan vara där om D är hemma, mer så att vi oftast brukar välja en tid då antingen båda killarna jobbar alternativt så går de ut med sina kompisar när vi ses. Sen så är det ju Mothers Day imorgon och Linda's in-laws skulle komma över på middag så jag kände att om jag sover över missar de lite av sin morgon att dels umgås med bara varandra och sen brukar man ju alltid ha plock hemma man vill göra innan de kommer över. Sen är det ju också det faktum att det tar 3 timmar dit och 3 timmar hem, då vill man ju liksom ha lite valuta! :-) Linda var väldigt förstående och tog beslutet att nej, vi bokar om. Bättre så. Jag är besviken att jag inte körde upp, men samtidigt var det skönt att gå till optikern och få det bekräftat att allt är ok och att jag bara behöver vila ögat lite så blir det bra. Det är inte en repa som det såg ut som och det är inte en ytlig skada på hornhinnan. Jag pratade med Linda en stund i telefonen och hon bankade lite vett i skallen på mig. Jag har nämligen varit kokande arg på Mark under veckan. Han var på nattskift förra veckan, var i Wales den här veckan, jobbar nattskift under helgen, (dock tog han ledigt så att han kunde vara hemma med mig på lördagen - utan att kolla om JAG var ledig, jag skulle ju träffa Linda,) och nästa vecka åker jag till Sverige. Jag planerar hela mitt liv runt hans sabla jobb och bokar in vänner och andra aktiviteter när han jobbar just för att vi ser så lite av varandra. Sen går han och åker till Wales utan att tänka på att det betyder två veckor utan honom - med avbrott för helgen. (Som förvisso, var helt ypperlig!) Han tar ledigt utan att kolla med mig om det passar mig och han berättade inte för mig att han tagit ledigt förrän någon vecka innan. Nog för att jag vet att Linda skulle förstått om jag bokat om henne för en vecka sen, men det är inte det som är poängen. Jag vill inte boka om mina vänner mer eftersom jag redan är ganska demanding när det kommer till att välja dag in the first place. Den här helgen har varit bokad sen i början av Februari, så lång tid framöver bokar jag upp mig för att matcha in Mark's jobb. Nå, jag var i vilket fall som helst väldigt arg på honom och har gått hela veckan och blivit ännu argare på mig själv för att jag är så arg! Jag menar, det har ju inte direkt skadat honom, han har ju inte märkt nåt! Här har jag gått omkring arg i en hel vecka utan någon reaktion. Väldigt frustrerande. Släpp det Vivi! Well, det har jag då som sagt inte gjort och det har gjort mig annu argare. I Fredags hade han lagat mat när jag kom hem, bless him. Förvisso hade han bara värmt upp en färdiglagad lasagne från Tesco, men sen hade han till det bakat två potatisar, skurit upp dem och lagt ost på som smälte, skurit upp en tomat på varje tallrik och kokat palsternackor som han sen ugnsrostat. För att vara Mark är detta väldigt bra, han är mycket, men någon kock är han inte. Trots detta var jag fortfarande väldigt arg.Så, bästa Linda sa till mig efter att jag beklagat mig, "Men Vivi, han tog ju ledigt för att han ville vara med dig, ska du vara arg för det?" och "Han försökte verkligen med middagen, han kunde ju bara ha värmt upp lite vatten till nudlar" Och visst har hon rätt. Efter samtalet mådde jag så otroligt mycket bättre och gick raka vägen ut till vardagsrummet och kramade om Mark och sa förlåt för att jag varit grinig och sen var allt bra, just like magic. Linda, the magic woman! Han skjutsade mig till Wimbledon och på vägen åkte vi förbi posten och hämtade upp de nio fantastiska barnvågarna!!! Jag trodde inte mina ögon när jag såg "NHS Buckinghamshire" på utsidan och jag började nästan gråta av översvallande känslor när jag såg lappen; "Please find enclosed baby scales as required. Good luck with your project in Mali. Best wishes Tracey." Jag skickade ett mail till henne och tackade och lovade att jag skulle skicka bilder när vi kom hem igen. Mark och jag skojade om att vi skulle köra Plymouth - Bamako run nästa år, men efter en snabb titt på hemsidan är jag inte så säker längre. Följande är klippt från hemsidan:IMPORTANT NOTES ON MALI: • There is a risk of banditry! You enter Mali at your peril. The Foreign Office website will explain more. • The Paris Dakar avoids Mali but the Budapest Bamako had no trouble last year.It is important, if attacked, to offer no resistance and if necessary hand over all your worldly goods, including some cash....keeping a stash of euros or a credit card in a secure location as an emergency fund.We will provide visa support in November. A visa is required but the nearest embassy is in Brussels.Right.... Det lät ju bra...! Och jag som tyckte att våran resa var hyfsat obehaglig då och då, hur ska då inte detta vara! Det är synd, vi sa att det hade varit roligt att köra rallyt igen, fast med lite nytt (Bamako istället för Dakar) och sen var planen att ta Mark's gamla Maestro van som står i ladan i Wales. Ett värdigt slut för den gamla damen tycker jag! Vi sa att det skulle vara roligt att köra på helt andra änden av skalan; vi var ju så otroligt förberedda och så gott som inget gick fel heller. Nu kör vi som Team Unprepared gjorde. Egentligen gillade jag inte Team Unprepared, de var ena riktiga wankers, men man kan ju anamma deras attityd till förberedelser...! Jaja, vi får se om det blir ett till rally eller inte. Jag ringde Polly och berättade nyheten och hon tyckte att det var helt fantastiskt såklart. Hon bjöd över Mark och mig till hennes föräldrar i Richmond när hon är där i slutet av månaden. Det skulle vara trevligt att träffa Peter och Marina igen så jag hoppas att vi kan få till ett datum som passar alla.

ANNONS
Av Vilhelmina - 17 mars 2007 18:51

Alltså, det här är ju helt fantastisk, jag har fått en till försändelse med baby scales!! Och inte bara en, utan 9 - ja, NIO - vågar!!! And, even better, de är manuella så de kommer ju hålla i all evighet! Eller, ja, kanske inte en evighet, men bra mycket längre än batterierna håller i en elektisk! Det är såna där som ser ut som en lång stav, med en krok i var ände. Sedan hänger man den någonstans säkert, skyfflar in ungen i den lilla "påsen" med hål för benen och så hänger man upp "påsen" på den nedre kroken. Sedan läser man av hur mycket den lilla väger på själva stången and hey presto, Bob's your uncle!! Det är ju verkligen bra att de är manuella eftersom dels är de små och tar ingen plats, sen kan de ju användas med vilken "påse" som helst, så länge man lindar in barnet i en bit skynke och ser till att ha en tillräckligt pålitlig krok så kommer de fungera hur länge som helst. Vi fick nämligen "bara" sju "påsar" till. Vad kallar man dem förresten? Påse är ju fel ord, men jag kommer inte på nåt bättre...Här är en bild på hur de ser ut, på ett ungefär;http://www.thackraymuseum.org/images/i-babyscales.jpg

ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se