Jag läser just nu tre böcker jämte varandra vilket är väldigt ovanligt för att vara mig. Jag är en sån som föredrar att läsa en bok i taget och verkligen koncentrera mig på den. Jag läser också väldigt sakta, dels läser jag själva orden sakta, men också att jag inte läser så ofta eller i så långa stunder. Jag tar ganska lång tid på mig att avsluta en bok, och i och med det läser jag aldrig fler än en samtidigt. The Pact – Jodi PicoultNåväl, min huvudbok just nu är alltså The Pact av Jodi Picoult. Som alltid är hon suverän och det är en riktig bladvändare. Problemet med den här boken var att jag nyss läste Perfect Match och i slutet var det en intervju med Jodi och där avslöjade hon hur The Pact slutar, mycket irriterande. I och med det har jag förmodligen läst boken med lite annan inställning än man normalt har om man inte känner till slutet, men trots det är den väldigt bra. Själva historien är om två ungdomar som hittas, en är skjuten i huvudet från nära håll och den andra är avsvimmad med sår i pannan. Den överlevande, Chris Harte säger att de hade kommit överrens om att begå kollektivt självmord men det gick fel och bara Emily Gold dog. Boken är sedan en berättelse som hoppar från nutid till dåtid och man får lära känna Emily & Chris och hur deras liv varit fram till denna ödesdigra dag. Frågan är om det verkligen var självmord?Jodi Picoults styrka är hennes berättarteknik, hennes val av ord och hennes karaktärsbeskrivningar. Man ser verkligen skillnaderna på Melanie – Emily’s mamma och Gus, smeknamn för Augusta – Chris’s mamma. Även de två fäderna, James Harte och Michael Gold beskrivs som helt olika karaktärer och man kan verkligen se dem framför sig. Hennes böcker följer alltid samma koncept och ibland känns det lite uttjatat, men samtidigt så är det väldigt spännande så man har överseende med det. Det är alltid en del moraliskt dilemma, två delar känslor, en del fängelse, en del rättegång och en hel hög oväntade vändningar.Minus nine to one – Jools OliverMinus nine to one är en underbar bok av Jools Oliver, fru till den Nakne Kocken, Jamie Oliver. Den är ärlig, rak och utan krusiduller. Hon berättar om deras problem att få barn, deras besök till fertilitetskliniken, deras lycka när de upptäckte att hon äntligen var gravid med Poppy. Hon berättar om morning sickness, om maternity clothes och alla saker hon oroade sig för. Den är inte medicinsk på något sätt, man kan inte direkt använda den som referensbok för hur man ska göra när man är gravid; den är mer än försäkran om att man inte är själv med att noja över detaljer. Jag är inte gravid just nu och vi försöker inte heller, men jag tycker ändå att det är en underbar bok just eftersom hennes sätt att skriva är så härligt. Hon har även lagt in bilder mellan varven så den känns lite som att läsa hennes personliga och privata dagbok. A whole new world – Katie PriceKatie Price är mer känd som glamour model Jordan med stora plastbröst och plutande läppar. Jag har alltid varit stor fan av henne, trots silikontuttarna. Jag tycker hon verkar som en bra tjej, särskilt så som hon behandlar sin son, Harvey. Han har ju alla möjliga olika handikapp men hon kämpar tappert på och det verkar inte bekomma henne att han har alla dessa problem.Hon har nu i Peter Andre äntligen funnit en man som inte behandlar henne illa, men inte heller låter henne styra och ställa för mycket. Katie Price är en kvinna som vet vad hon vill och som gärna lindar männen kring sitt lillfinger. Med Peter Andre kan hon inte göra det och det är nog bra för henne. Jag har inte kommit så långt i den ännu men den känns lättläst och mycket underhållande. Ärlig och intim, man känner sig nästan som hennes bästa kompis som får ta del av hennes innersta hemligheter. Det förstår ju jag med att så är det inte, men det KÄNNS så! :-)

Jag är snuvig, förkyld och febrig och skickade ett text till Mark att jag nog behövde en specialambulans från London hit till Stockholm, kunde han komma? Annars har Sverige hittills varit väldigt bra. Jag har klarat av Mormor’s begravning, träffat vänner, fikat, ätit mazariner, semlor och princesstårta, fått kroppkakor, isterband och älgbiffar med kokt potatis. Jag har shoppat med mamma i Skärholmen och kört pappas nya merca, en A Class. (Det var den som välte när den var ny, ”die vältclass” som pappa skojar!) Jag har även lämnat över alla papper till Henrik’s föräldrar vilket var väldigt skönt.Mormor’s begravning var jobbig. När vi kom dit höll jag mig kall och lyckades tänka bort anledningen till att vi var där och liksom blundade för det. När vi gick in i kapellet och såg kistan blev det desto svårare och mamma och jag grät ikapp under hela akten. Det var en otroligt bra präst, väldigt gullig kvinna och hela ceremonin var fantastiskt vacker. Biten där hon stod med ryggen mot oss och sjöng var mäktig, andaktig. Efteråt fikade vi och det var skönt att få sitta en stund med släkten, samla ihop sig och låta det sjunka in. Vi gick till graven efteråt och de hade gjort fint med alla blommorna. Pappa och jag gick tillbaka till kapellet för att fråga om jag fick ta några bilder och det fick jag. Jag hade inte med mig vanliga kameran men mobilen tar ju hyfsat bra bilder nu så det fick räcka. Det var så vackert hur de hade lagt taket; där man satt var taket vanlig rumshöjd, men framme vid kistan hade de öppnat upp och gjort ett högt fönster upp till taket och på väggen satt tre fåglar som flög uppåt, det såg verkligen ut som om Mormor flög upp tillsammans med fåglarna till himlen och det var så fint. På lördagen träffade jag Linnea från Grrringolistan. Vi har varit med på samma lista i fem eller sex år men det har aldrig blivit några närmare mail mellan oss mer än nån gång då och då. Hon läser dock min dagbok (Hej Linnea!) och hon är mer aktiv än jag till listan så vi har ju ”sett” varandra en del. När vi sågs kändes det verkligen som om vi känt varandra i flera år! Vi fikade en stund uppe på Söder vid Chokladfabriken på Renstiernas gata (men inte PÅ Chokladfabriken eftersom det var så mycket folk där!) och efter ett par timmar kom vi på att vi ville åka ner till stan för att shoppa! Vi sprang till bussen men missade den så vi fick ta nästa och sen tunnelbanan. Jag kände mig så dum som knappt visste hur jag skulle använda kupongerna som mamma och pappa gett mig; jag hojtade till Linnea över spärrarna, ”vad ska jag säga att jag ska åka till? Vart ska jag?” och Linnea svarade att det inte spelade någon roll eftersom de tagit bort zonsystemet. Jaha! Sen hade jag problem när jag skulle betala med kort på Åhlens. Jag lämnade fram mitt kort och han bara pekade på en mackapär där jag tydligen skulle dra kortet. Vi har inte där man drar utan där man stoppar in det så att det läser på chippet. Jag tänkte några sekunder innan jag vände mig till Linnea ”hjälp!” Vi skrattade gott åt att hur dum man känner sig just eftersom man ju pratar svenska och alltså BORDE veta hur man använder dessa maskiner, de har ju funnits ett litet tag. Jag hoppades att expediten sett att jag hade ett HSBC kort och inte Handelsbanken eller SEB. Jag köpte tre skivor på Åhlens; Sophie Zelmani som låter precis som vanligt, inget nytt där inte, en Bo Kaspers som inte riktigt höll deras vanliga standard men ändå var riktigt bra och en Lisa Nilsson som var ypperligt bra. Jag är normalt sett inget Lisa Nilsson-fan, men den här skivan var riktigt bra. ”Hotel Vermont 607” – lyssna på Bengans skivaffär på nätet. Väldigt bra. Jag ville ha Orup’s ”faktiskt” också, tror jag den heter, men det blev inte så. Jag såg den, men kände sen att det fick räcka med tre skivor den här gången. Sedan rusade vi vidare till Gallerian och jag såg hur fint de har gjort vid plattan, fräscht! Vi hade siktet inställt på Benetton, jag var ute efter en finstickad kofta som gick långt upp i halsen, ingen v-ringad som är så populärt nu. Vi hittade några stycken, men ingen som var tjock nog eller som kändes tillräckligt bra kvalitet. Efter en speed-shopping i Gallerian på MQ, Vila, Benetton och Esprit under loppet av en halvtimme hittade jag en snygg rosa kofta på Vila. Linnea hittade tyvärr ingen svart kjol som hon var ute efter, shame! Hon får väl komma till London för lite shopping. På kvällen kom pappa och hämtade mig för att skjutsa hem mig till Maj och Ingemar. Kåge skulle komma dit lite senare så att vi kunde gå igenom alla papper. Han hade även med sig en kopia på bröllopsfilmen åt mig… Jag är både ivrig och inte ivrig att titta på den. Jag har väntat sedan i Augusti på den och jag vill verkligen titta på den, men samtidigt vet jag inte hur jag kommer reagera. Det är ju både Henrik och Fredrike på den som nu är borta. Otroligt sorgligt. Vi får se. Kanske tittar senare ikväll. Jag vill nog titta här hellre än hemma, hur kul kan det vara för Mark att sitta och titta på mitt och Henrik’s bröllop liksom?! Maj och Ingemar bjöd på jättegod mat och vi pratade mycket. Det känns bra att prata om Henrik med dem för att lufta tankarna lite. Pappa hämtade mig på kvällen och han körde förbi min gamla lägenhet på Bäckvägen. Jag kikade upp och det lyste i både mitt och Anni’s fönster. :-)På söndagen gjorde vi inte mycket. Jag klädde inte ens på mig förrän på kvällen när vi åkte till Mari, min kusin. Bra med en slappardag tror jag. Middag hos Petra igårkväll i deras fina hus i Stuvsta. Sååå fint de bor! Det märks att det är skillnad i engelsk och svensk levnadsstandard och husbyggande!!! Idag skulle jag ha gått på middag med Grrringotjejerna men förkylningen satte stopp för det. Vi åkte iväg till Henrik’s grav som bestämt, det ville jag inte missa, men sen var jag helt slut och sov i två timmar när vi kom hem. Jag tror att jag har feber och halsen är jätteröd. Henrik’s pappa ringde imorse och frågade om han fick bjuda mig på lunch imorgon och hade jag inte varit sjuk hade jag gjort det, men jag tror inte det funkar nu som jag känner mig. Frågan är om jag ens kan träffa Susanne som jag bestämt. Jag har inte avbokat än för jag hoppas att jag mår bättre imorgon bitti. Vi får se.