25 Augusti 1998 - MåndagSenaste skivan; Absolute Mobile. Ett måste för varje mobilfan. Lär dig texterna till din ringsignal utantill! Jag kom på en lösning på ett problem på jobbet idag, det kändes väldigt bra. Nu gäller det bara att få de andra på jobbet att inse att det är jättebra om jag programmerar om halva växeln... ;-) Jag missade girltalklunchen med en halvtimme idag. Hängde inte med i mailtrafiken eftersom det var så mycket att göra på jobbet. Fast jag fikade en halvtimme med dem i alla fall. Efter jobbet mötte jag upp Henrik och vi gick från Centralen till Wayne's på Kungsholms Strand. Det är en rejäl promenad. Trodde inte det var så långt. Jag hade mina nya skor som jag köpte igår.... Aj! Wayne's var stängt så vi tog 59'an till Götgatan. Det såg helt trashat ut på Wayne's, helt klart inga seriösa som jobbade idag. Ingen brydde sig om att plocka bort från borden eller hålla snyggt. Trist. Vi gick ner till BioPalatset och kollade vilka filmer som gick. Henrik ville, men jag ville verkligen inte. Grejen var att jag lovat honom att göra precis vad han ville, och hade redan brutit det löftet... Inte bra. Men han tvingade mig inte att gå på bio med honom. Skönt. Vi gick bort till Skanstull istället, tog 4'an till Fridhemsplan och gick hem. Mycket prat, barnuppfostran, plugg, jobb och allmänt kackel. Det är så skönt med Henrik, man kan prata om vad som helst med honom. Han är så bred. Och så är det skönt att vi GÖR saker. Det verkar vara typiskt kvinnligt att vilja göra saker och inte bara gå hem och gosa. Jag vill ha något att minnas, på nåt sätt. Jag vill uppleva, se och vara där det händer. Inte för att det hände så där extremt mycket upphetsande, men vi gjorde vad vi kunde i alla fall! Elle kom upp en sväng på jobbet idag. Hon ville gå och shoppa med mig på torsdag, och det kan man ju inte säga nej till ;-) /Vivi 26 Augusti 1999 - Torsdag PAYDAY!!!! Whheeeeehaa! Jag älskar att få lön. Det är verkligen en höjdpunkt! Tågflirt På tåget i morse satte sig en ung kille mitt emot mig. Han såg inte gammal ut, 18-19 kanske. Inte för att jag själv är så himla gammal med mina 24 men jag är i alla fall äldre. Anyway, han påminde mig om Jörgen på något sätt. Hans appearance, hans style, jag kan inte riktigt sätta fingret på vad. Det är otroligt smickrande att inse att någon flirtar med en. Det jag däremot inte förstår är att det händer när jag känner mig såhär; håret hänger, finnarna frodas och jag är allmänt missnöjd. Till råga på allt är det här den andra killen den här veckan som flirtar med mig..... Engelsk humor Britter är speciella, ett eget folkslag, ingen har påstått något annat. Däremot blir man väldigt medveten om det när man utsätts för deras humor. Varje morgon åker jag buss 38 från Victoria Station och passerar en affär som heter Cordings. De säljer kläder och tillbehör för fågeljakt bland annat. De har dock såpass mycket humor att de driver med sig själva i fönstret. På ena sidan entrén står det med gröna bokstäver över hela fönstret "Hold still man..." och på andra sidan entrén står det "Never mind the bird, where is my hipflask". Det ger ju en perfekt bild av hur fågeljakt går till....! Björnbärsriket England På väg in till Victoria passerar man en liten sänka eller vad man ska säga. Det ser ut som om det har varit något under, men nu är det övertäckt med buskar. Björnbärsbuskar. Ett område stort som kanske 250 kvm övertäckt med björnbär. Mogna, svarta, saftiga björnbär. Jo Patience is one of them Jag känner mig som en idiot ibland. Det finns vissa här på kontoret som jag gillar men ändå inte gillar. De har som ingen aning om hur man beter sig. De kan skälla på en, (utan anledning) för att avsluta med, Alltså, jag skäller inte ut dig, men... Jag känner mig som en idiot när jag fortsätter vara trevlig mot dem. Precis som om jag inte fattar att de inte är schyssta. Som om jag är för dum för att sluta le. Som om jag bara har ett läge, alltid le, vad som än händer. /Vivi 25 Augusti 2000 – Fredag – Gifta! Gifta! (kortet jag hade här ligger på en annan dator, sorry.)29 Augusti 2000 – Tisdag – Vi har gjort det! Wow! Det gick! Jag grät inte och jag lyckades klämma fram ett jaa! När jag skulle och Henrik sa också ja. Jag sa efter prästen, och han förklarade oss man och hustru! Det var en sagolik dag, helt fantastiskt. På morgonen åkte Henrik till Richard, och de skulle spela tv-spel eller nåt annat för att få tiden att gå. Jag och pappa åkte till Lucys hotell och plockade upp henne. När vi kom till frissan kramade Linda om mig och sa att det här blir jättefint Vivi, ta det bara lugnt! Hon tuperade och sprejade hela håret, formade och pulade. 100 hårnålar och två flaskor spay men sedan satt den där, kronan och slöjan. Lucy fotade mig, Linda fotade mig. Jag klädde på mig, försiktigt för att inte släpa klänningen för mycket i håret på golvet. Sedan återstod bara att vänta på Henrik. Kvart i två hade vi sagt. Tjugo i ringde jag på Richards mobil, och han sa, vrid på huvudet Vivi... Och där stod de, de hade stått utanför i fem minuter och inte vågat gå in! Han var så fin, Henrik i sin aprikosa kravatt och gyllene väst. Nya skor och en svart kavaj. Min prins! Linda följde med oss till fotografen och sedan lämnade hon oss. Vi tog två serier så att vi fick med Richard och Lucy också. Man gör det bara en gång och jag betalar gärna lite extra för att få med Lucy, min tokiga kollega som faktiskt gick igenom det hela. Hon skojade inte när hon sa att hon kunde vara tärna. Hon var super förresten. Hade nog aldrig kunnat få en så bra tärna. Hon kunde allt, visste vad hon skulle göra och hjälpte mig med allt. Hon gav mig ett litet paket, två sidennäsdukar. Jag hade ju sagt att hon skulle ta med tissues till mig, och det gjorde hon med besked! En vit och en ljust rosa. Den vita hade jag i handen hela akten, krampaktigt och den gav mig styrka! Rolls Roycen plockade upp oss i Högdalen klockan tre och vi gled runt i Huddinge och Älvsjö till klockan 15.45 då vi ställde oss strax utanför kyrkan. Då var jag bra nervös. Jisses!! Sedan gled vi ner, jag fick syn på pappa och vinkade honom till mig. Han kom och fick sin knappnålsblomma av Lucy och sedan gick vi in i vapenhuset. Henrik och Richard gick till sacristian och jag, pappa och Lucy väntade i vapenhuset. Då höll jag på att kissa på mig av nervositet! Sedan, så fort Mendelsohn började spela så rann allt av mig. När jag kom ut i kyrkan och såg alla, alla mina vänner och min släkt och Henriks släkt. Då kunde jag inte låta bli att le, jag log och strålade mot alla! Jag hade trott att jag skulle vara nervös och bara stirra i marken, men jag är väl för mycket receptionist för att låta bli att le. Fredrike började med att sjunga "Älska mig för den jag är" och det var jättevackert. Då hade jag tårarna i halsen, men under psalmen sedan lugnade jag ner mig. Sedan gick allt superfort och jag klarade att säga efter prästen, det är det viktigaste. På kyrkbacken kastade folk solrosfrön och ris på oss och vi log! Vi log och vi fotades! Alla ville krama oss, vi var medelpunkten! Såklart! Resten av kvällen gick fort, men det var underbart. Vi kom till Herrängens Gård, fick välkomstdrink och där stod alla och vi minglade en stund innan vi satte oss till bords. Petra var Toastmaster, eller Toastmadame/Toastmistress som Henriks pappa sa och ledde allt. Super-Petra! Kvällen fortsatte för oss på Lady Hamilton där jag spenderade halva natten med att reda ut mitt hår, skaka av mig alla risgryn, borsta håret och slutligen, kunde jag ta en dusch och bli människa igen! Det är fantastiskt underbart att bära brudklänning, men förbaskat jobbigt också. Jag fick ont i huvudet av att hålla koll på kronan och slöjan hela tiden. Och mamma fick gå på toa med mig för att hålla upp klänningen. "Det var inte igår jag fick hjälpa henne på muggen" sa mamma med ett leende till de som tittade lite konstigt på oss när vi kom ut tillsammans! Följande morgon hämtade Kåge oss och körde ner oss till Nynäshamn och ut till Norrö i hans stora båt. Underbart väder, underbart att vara ute. Vi började med att ta en tur i jaktkanoten i sundet. Fantastiskt fin båt. Idag är det som sagt tisdag och mamma och pappa har precis varit ute en sväng. Vi är nästan ensamma på ön och det är ljuvligt. Vi bara slappar, bastar, badar, solar, åker båt, sover, läser. Precis som det ska vara på semestern. Nu är vi också uppkopplade, även om vi inte kollar mailen så ofta! Kram på er! /Vivi 26 Augusti 2001 - SöndagTrottmossaInga prickar. Jag ar hos Mark och de har inte svenskt tangentbord installerat. Illa, jag far klara mig anda.Mark och Paul tittar pa Monthy Pyton och jag slappar framfor datorn. Lagom avspant. Det regnar och jag ar ratt nojd med att inte gora nagot sarskilt. Jag ar ganska stressad over det faktum att det var den 25 Augusti igar. Sad. Jag tror inte Henrik och jag kommer tillbaka till varandra. Han ar en underbar manniska och jag alskar honom, men var vi menade for varandra? Jag vet inte, det ar svart att veta. Vi far se hur det gar. Min semester ar slut och jag har bara idag och Mandagens Bank Holiday kvar. Barbara har en vecka kvar vilket innebar att det formodligen ar ratt lugnt for mig. Jenny ar tillbaka fran Kina forresten. Lou ringde mig och sa att hon hade en overraskning for mig, och att vi skulle ses pa Fredagen pa Alton House. Nar jag kom in pa puben och hade fixat oss en flaska vin kom Jenny ut fran toan, oh my god! Jag kastade mig om halsen pa henne och vi kramades hysteriskt. Hon ar sa underbar! :-) Hon ska tillbaka till Kina pa tisdag, och sen kommer hon tillbaka mer eller mindre direkt nar hon borjar Uni. :-( Jaja, nar hon ar pa Uni kan vi i alla fall maila mer frekvent.Kram Vivi29 Augusti 2002 - TorsdagHe did it!Mark har klarat första testet på sin bana mot Ambulans Tekniker! Han var jättenervös kvällen innan och vankade av och an. På kvällen efteråt så möttes vi och gick till The Swan för en snabb drink så att han kunde berätta allt för mig. Dels hade de fått göra ett lyftprov, vilket han hade trott skulle vara typ lyfta en låda upp och ner för att visa att man är hyfsat stark och kan lyfta rätt. Nejdå, det var att springa två trappor upp och hämta en dummy-docka som vägde ca 50kg och sen bära ner fanskapet till den (symboliskt) väntande ambulansen! Och det gällde att inte slå skallen på dockan i väggen runt hörnet... De jobbade två och två men eftersom de var udda deltagare i gruppen så fick Mark göra det två gånger. Han sa att det var jättetungt och han var bra så svettig efteråt! Sen gjorde de ett test som bestod av 60 frågor på 60 minuter. Det var dels mattefrågor typ ”om ambulansen gör av med x ml av blahblah när den kör i x mph, hur mycket har den gjort av med efter att ha kört från St Georges Hospital till Thomas St Guy’s Hospital, vilket är x miles och har en medelhastighet på x mph?” De fick inte ha miniräknare... Sen var det frågor på Entonox vilket är en gas som används vid smärtlindring. Det hade de fått papper på så de hade pluggat och det sa han var inga större problem.De hade även ett dictate test. Det var för att se om de kunde skriva ordentligt och stava någorlunda... Det roligaste var nog ändå att sätta samman en tub med Entonox. Han kom in i rummet och där stod ett bord med en massa delar och mannen sa bara, ”Here is all the parts, your time starts now.” Right... så om jag stoppar in det här munstycket här... och sätter den här kranen här... nehej, inte det, umm, här då? Right.... och så drar vi åt, sitter den nu? Han klarade det i alla fall, under två minuter!När vi satt på puben så sa han att han kunde ringa dan efter för att få resultatet och att han förberedde sig på ett negativt svar. Han kände att han hade gjort sitt bästa och att det kanske gått bra, men han ville inte bli besviken. Jag försökte intala honom att han måste tänka positivt. Inte sjutton tänker Beckham före en match ”Alright, I shall not be disappointed when I miss the goal tonight”. Det gäller att tänka positivt, tankens kraft är starkare än du tror. Bara du tänker och tror riktigt mycket så går det. Look at George Bush, hur kom han dit? Inte genom att se sig själv som en loser, det är ett som är säkert. Jag sa åt honom att visualisera hur han ringer dem och hur de säger ”Congratulations Mr Whitfield, you have been successful and we will send you details of the next assessment.” Och, som sagt, det gick vägen! Nästa steg är Physical Health test, Driving test och intervju. Physical Health och Driving ska inte vara några problem. Jag tror inte intervjun är det heller, men han oroar sig för den. Jag känner mig hängig. Jag tror jag är på väg att bli förkyld. Jag avbokade Step’en ikväll just in case. Tänkte att det kanske blir bättre så jag tog med mig gympakläder, men nu känner jag mig värre än jag gjorde i morse! Får se om jag går till jobbet imorgon. Jag har tittat på andra, billigare cd/mp3-spelare, men det är Rio SP250 jag vill ha. Den jag tittade på idag kändes bara plastig och sen kunde man inte ladda batterierna i den. Den hade bara 45 sekunders antiskip medan SP250 har 8 minuter! Jag tror nog jag ska lyda Ida, det är roligt med leksaker! Till något helt annat, Andreas pappa har blivit mördad på Kuba. Det stod om det på Aftonbladets hemsida. Snacka om stressigt! Han fick ta alla sina sparpengar för att åka dit och nu strular det med alla myndigheter och skit. Precis det man behöver när en familjemedlem tagit av hatten. Kram Vivi20 Augusti 2003 - OnsdagInternal Opportunity – PA to Training Division Executive Management Team.Following Viv Lind's promotion to PA to The CEO of Parity Group Plc, Parity Training are looking to recruit a PA to the MD and Executive Management Team. The role provides professional administrative and business support services to the Managing Director, Operations Director and Sales Director. The role will be based in Wimbledon.Successful candidates must be professional with excellent communication and organisational skills and the ability to act on their own initiative. An enthusiastic and positive can do attitude are also essential attributes.All applicants must have advanced Microsoft Office Skills and a minimum of 2 years PA/Team Secretary experience in a fast paced business environment.If you would like more information or are interested in applying for this role, please contact Sinead Sanderson at s.sanderson@parity.netAll applications must be received by 26th August 2003.If this position is not for you but you know of someone who may be interested don't forget about the Bounty!!*** Är jag verkligen allt det där? Tja, jag måste nog vara det eftersom det är min gamla tjänst de annonserar ut.När mailet gått ut var det många som kom upp till mig och gratulerade mig. Folk mailade och alla sa grattis och undrade hur det känns. Det känns fantastiskt! Jag är nervös, lite rädd att det ska vara för mycket, för stort steg, men sedan slår jag bort de tankarna och säger till mig själv att nu ska jag göra det här. Jag vet att om jag INTE tar chansen kommer jag alltid ångra mig och undra hur det skulle varit om jag hoppat. Nu ska jag göra det här och om jag får problem så får jag se till att lösa dem. Min största fruktan är att jag ska finna det tråkigt, tyst och för lugnt. Det är en ren ”one to one” tjänst och om inte Ian ger mig mycket att göra så kommer det vara lugnt. Jag pratade med Penni om det och hon sa att tjänsten blir vad jag gör den till, vilket är sant, men, om jag inte har den personliga mognad och erfarenhet som krävs för att ta för mig, hur kommer det gå då? Tänk om jag blir uttråkad men inte klarar att bygga mig en roll som passar mig? Men återigen, jag ska fixa det här. Jag har tid på mig, jag behöver inte vara up and running inom en månad. Ian sa till mig under intervjun att de är medvetna om mina kunskapsluckor och att de kommer sätta upp ett utbildningsprogram för mig direkt när jag börjar. *** Jag var valpvakt igår! Det var Sian’s födelsedag och hon var ute med Doug och Charlotte för en curry och hon frågade mig om jag ville se efter Puppy. Jag matade henne och satt och kelade med henne i flera timmar! Hon är den absolut sötaste valpen någonsin! Hon har inte öppnat ögonen än och när man tar upp henne så börjar hon direkt leta efter tutten för att äta. Om man håller handen i närheten av hennes huvud och hon känner ens skinn så börjar hon slicka och suga och om hon får tag i en fingertopp är det kört! Hon känner definitivt skillnad på kläder och hud, hon vet hur tutten ska kännar helt enkelt. Efter att jag matat henne så kissade och bajsade jag henne. Valpar under en viss ålder har inte reflexen att göra det själva och normalt så slickar mamman dem så att de kissar och bajsar. Vad man gör när mamman inte kan ta hand om dem är sålunda att man baddar dem i rumpan med en lätt fuktad bomullstuss! Jag frågade Sian om Puppy’s mamma och hon berättade att det är en otroligt sorlig historia. Mamman är tydligen väldigt väldigt mager, har blivit misshandlad och har inga som helst social skills. Hon ryggar och gömmer sig när man kommer in till henne och Sian sa att hon förmodligen aldrig sett en människa utan att den sparkat eller slagit henne. Fruktansvärt. Efter att Puppy ätit så somnade hon. Hon låg först i min famn på mage, inrullad i en handduk. Efter ett tag sträckte hon på sig och rullade över och låg på rygg på min arm, med magen i vädret och de små tassarna framför sig! Jag matade henne lite till efter ett tag och sedan somnade hon i mitt knä och där låg hon när Sian och Doug kom hem. Jag var så trött men jag hade inte haft hjärta att lägga in henne i buren när hon sov så gott. Stackarn får ju inte tillräckligt med mänsklig värme som det är. Normalt är de ju med mamman 24/7, men den här kotten är ju i buren hela tiden. Nog för att hon har filtar, men det är ju inte som mamman direkt. Jag tror hon gillade bättre att sova i famnen eftersom hon där kände mina andetag och hjärtslag. Sian sa att vi kommer ha henne tills hon är redo att bli utplacerad, ca 6 veckors ålder tydligen. Det kommer bli sååå svååårt! Hon är stor som ett marsvin just nu men när hon är 6 veckor kommer hon vara relativt stor och skutta omkring i lägenheten.... Oh dear vad jag kommer gråta när hon åker. *** Jag flyttade över pengarna från mitt Halifax credit card till mitt lloyds credit card idag. Jag hade tydligen glömt att betala förra månaden – vilket jag har svårt att tro eftersom jag är så otroligt noga med att betala räkningar, men om de säger att de inte har fått en payment så har de väl inte det – och jag ringde dem för att diskutera detta. Killen som satt på andra sidan var så totalt ovänlig och inkompetent att jag tillslut bara sa att nejtack, du behöver inte göra mer. Nästa samtal blir till mitt andra kreditkortsföretag och jag flyttar pengarna till dem. De har lägre ränta och de är bra mycket trevligare! Vilket jag också gjorde. De var naturligtvis glada för mina skulder och tog gärna över dem. Nu väntar jag bara på att pengarna från fyran ska komma så att jag kan betala att det helt. Jag ringde Henrik idag och han undrade också var pengarna var. Jag sa att han skulle ringa Stuart och tjata, det är enda sättet. Nu kanske han fattar hur mycket jobb jag la ner på de där två lägenheterna. Det är ett heltidsjobb att köpa lägenhet i det här landet. Om jag känner Henrik rätt lär han inte ringa så det dröjer väl ytterligare ett par veckor innan något händer. Kram Vivi27 Augusti 2004 - Chockad!... Mållös. Jag är totalt mållös! Sååå otroligt chockad över att jag känner Anni att jag knappt vet vad jag ska göra av mig själv! Dagen började väldigt bra. Mark jobbar dagskift idag och det betyder att han badade före mig. Att han badar före mig i sig själv är väl inget att glädjas åt men det innebär att han väcker mig och har då redan tappat upp ett nytt bad till mig, DET är värt mycket! (Ni som bor i Sverige förstår inte vidden av detta. Försök tappa upp ett bad men du får bara ha kranarna på en kvarts tryck... Det är ungefär så lång tid det tar för mig att fylla badet med vårt usla vattentryck. Jävla England.)Det är väldigt struligt att ta sig in till jobbet nu; tågen går ju inte och bussarna är omdirigerade eftersom de har rivit upp gatan uppe vid stationen. Det betyder att jag måste gå en och en halv kilometer till nästa busshållplats bara för att ta bussen till en annan station. Det tar mig dubbelt så lång tid att åka till jobbet. Igår rev jag upp Mark ur sängen på hans lediga dag – trots att han var förkyld – för att skjutsa mig till Wimbledon. Söt som han är gjorde han det och jag kom in i tid i alla fall. Idag frågade han om jag ville ha skjuts nånstans eftersom han ändå ska till jobbet, men vi kom fram till att det var enklast om jag följde med hela vägen till New Malden och tog tåget därifrån istället. Det betydde omväg för mig men i gengäld färre byten och trevligare resväg. Vi pratade i bilen till hans jobb och jag kände mig verkligen på gott humör. På tåget fick jag sittplats och jag lyssnade på musik som gjorde mig så glad så glad! Abba’s Dancing Queen är det svårt att sitta still till och när Waterloo gick igång (när jag var strax utanför Waterloo Station faktiskt!) hade jag stora problem att inte flina brett och börja dansa. Strax efter kom filmmusiken till Amelie från Montmartre och det är få låtar som får mig på så gott humör som den.Det regnar, är grått och mulet, trist väder men attans vad jag var på gott humör! Jag gick förbi Tesco på vägen in, köpte med havregryn så jag kan göra gröt (åt ingen frukost hemma) och lite lönnsirap, banan och light muscovado sugar, vad nu det heter på svenska. En kopp chai-te, gröt med banan och lönnsirap och en nektarin skuren i bitar, ahhh! Och så får jag syn på Anni’s kommentar på Pock’s text King Island...! Anni och jag bodde grannar! Bästa Anni! Min favoritgranne som jag jagade spindlar i tvättstugan med! Som vattnade mina blommor när jag var borta och som alltid hejade så glatt när vi stötte på varandra utanför huset. Helt otroligt. Jag gillade Anni från första stund när hon dök upp på Hypodea och nog kändes hon bekant, men jag tänkte inte på att jag faktiskt KUNDE känna henne i verkligheten... Ja jag säger då det.23 Augusti 2005 – My stuff!Mamma och pappa har kommit med mina grejer fran Sverige. Det var bade roligt och jobbigt att se allt igen. Vissa dagbocker, papper, foton som jag inte alls ville se. Andra som jag jublade hogt over. Och sa Henriks saker... Allt blandat i en enda rora. Nar vi stallde upp allt pa vinden var vi ju nygifta och hade inte en tanke pa att nar vi sedan plockade ner det igen skulle det vara som skilda. Det tog tva timmar att ga igenom kartongerna och plocka ut hans saker. En kartong och tre kassar blev det till honom som vi akte over med. Det var nog sista bandet till honom, nu finns det verkligen inget mer som binder oss samman. De hade med sig brudklanningen ocksa. Pappa och Mark var i koket och jag skuttade i den for att se om den passade. Det gjorde den inte, jag har blivit storre!! Mamma kampade med blixtlaset dar bak men nej. Det spelade ingen roll hur mycket jag holl andan, upp gick det inte! Mark fick nastan en hjartattack nar jag kom ut i koket kladd som brud, med slojan och allt! Oh! sa han, you look... gorgeous!! Han kunde inte slita blicken fran mig! Och pa satt och vis forstar jag honom, JAG var kanske inte sa speciell, men klanningen ar fantastiskt vacker och aven om jag inte fick upp dragkejdan hela vagen dar bak sa satt den fint, det var bara det sista som fattades. Pa sondagen akte vi till Arena Essex och gick pa Folkrace. Det var verkligen jattekul och om det inte vore sa langt dit hade nog jag och Mark akt tillbaka en annan dag for att titta mer. I sverige brukar det ju vara mellan 4-6 bilar per race, har var det 37 bilar som mest under ett lopp! Snacka om att det var tryck! Pa kvallen at vi ... SURSTROMMING! Jag formligen alskar surstromming och kunde knappt halla mig och vanta tills potatisen var fardigkokt innan jag kastade mig over maten. Mark och pappa stod pa behorigt avstand nar vi oppnade burken och sedan ojade de sig over stanken hela kvallen! Mark var dock valdigt duktig och tog en tugga, imponerande! Men jag fick ingen godnattpuss den kvallen.... Jag var ledig igar och spenderade dagen med mamma och pappa. Vi akte till B&Q (byggvaruhus) och Tesco; pappa gillar engelskt te och kopte atta forpackningar! Efter en fry up hos Jose akte vi hem och jag tog tag i Henrik's saker. Han jobbade sent men eftersom jag har nycklar till porten stallde vi in grejerna utanfor hans ytterdorr. Det ar ju bara Pascale och Alan & Natasha som gar dar och de skulle aldrig ta nagot. Skont pa nagot satt att inte traffa honom. (Och det tyckte nog han ocksa!)******** Och nu är det Augusti 2006. It’s all so sad.

Jag bara gråter. Det går ett par timmar, allt är ok, men sedan släpper det igen. Jag klarar inte att hålla tillbaka, tårarna faller vare sig jag vill eller inte. Mark kramar om mig och lagar mat. Han frågar om jag vill gå en promenad eller ta en sväng med bilen. När han jobbar ringer han med jämna mellanrum för att se till att jag är ok. Det är jag inte. Eller jo, jag är ju så ok jag kan vara, under omständigheterna. Jag är ok men ändå inte, liksom. Jag kan inte skriva om det än, men jag svarar på mail.

Jag kanske upprepar mig, jag kanske har skrivit det här förut, men isåfall får det bli så. Det är ett sätt att bearbeta.*Två av Guds änglar sökte husrum för natten och knackade på hos en bonde. Han hade det gott ställt och hade möjlighet att ta in änglarna. Dock lät han dem sova nere i den kalla och fuktiga källaren utan att ge dem något att äta för kvällen. Nere i källaren såg den första ängeln ett hål i väggen som hon lagade. Följande natt sökte de husrum hos en annan bonde. Denne bonde var väldigt fattig men godhjärtad och han lät dem sova i det varma stallet på den mjuka halmen. Han delade det lilla kvällsmål han hade med änglarna och såg till att de hade en filt att värma sig under. Följande morgon när alla vaknade var bondens häst död. Den ena ängeln sa till den första:-Hur kunde du låta bondens häst dö, han är ju så godhjärtad. Och den första bonden, han som knappt släppte in oss, hans vägg lagade du. -Saker och ting är inte alltid som de ser ut att vara, svarade den första ängeln. I den första bondens vägg fanns en skatt och nu kommer han inte att hitta den eftersom vi fyllde igen hålet. Här hos den andra bonden kom döden under natten för hans fru. Jag gav döden bondens häst istället. Det som sker, är alltid det bästa alternativet, även om vi inte alltid kan se det när vi är mitt uppe i det.*För att undvika missförstånd vill jag klargöra att ovanstående inte betyder att Mark har lämnat mig igen. Tvärtom, på den fronten är allt väldigt bra just nu. Vi är starkare än vi någonsin varit och utan honom hade jag aldrig klarat mig igenom det här.

Jag är grinig. Jag vet inte varför. Vi var hos Andreas i Tyresö igår och grillade. Det var himla trevligt. Fast jag frös när vi var ute och när vi kommit in så somnade jag i soffan det första jag gjorde. Hmm. Sina är trevlig. Jag gillar henne. Hoppas inte hon sticker tillbaka till Berlin än på ett tag. Tog en sväng ner till Solna Centrum och gick i affärer. Det var rätt trist faktiskt och det kändes konstigt. Jag menar, shoppa är väl alltid kul? Vi hittade en skitsnygg jacka. Inte till mig dock... ;-) Åkte sightseeing ut till Alby också. Pojkarna var på kryssning till Åland, och vi mumsade jordgubbar med grädde, färskostcreme med jordgubbssoppa och nya mintnoblesse. De är en verklig hit! Helt klart! Bara doften som stiger upp ur paketet när man tagot bort plasten får en att vilja slänga sig över det och gloffa i sig. Vi ska hem till Micke i morgon och kollapå videon som gjordes från Public Show. Det ska verkligen bli kul! Nu ska jag göra nåt annat. Vad har jag inte bestämt mig för än. /Vivi Du blir allt verkligare, allt mera kropp, själ och ande,allt mera ande, själ och kropp.Du blir allt mera avhöljd du,som jag inte mycket kändemen som jag numera känner.I djupens djup en sötma bor.I höjdens höjd en ljushet boroch mellan dessa lever vi.Anna Rydstedt

Det är en viss tillfredsställelse i att kasta gammal arkivering. Jag har tre stora arkivskåp bakom mig och ingen har använt dem sen jag började här. Jag bad Facilities att öppna dem plus att förse mig med en nyckel till dem så att jag kan rensa ut och använda dem. Vi måste nämligen låsa in alla våra dokument under natten eftersom vi har en "clear desk policy". Jag fick en tillsägelse för att ett av dem inte var låst häromdan men det är ju inte MITT för sjutton!! Jag har inte en susning vad som finns där! Så nu ska skiten ut. Jag kikade på det som hastigast och konstaterade att det tillhör en direktör som jobbade har nånstans mellan 99 – 04. Allt är mer än två år gammalt och ingen kommer vilja ha det igen. Och även om nu någon skulle känna ett behov av det så är det ju ingen som vet att det är här det är. Jag har redan fyllt två stora confidential bins och har ringt Facilities för att be om två till. Det är sanslöst vad mycket SKIT folk samlar på sig! (Säger hon som har hela garderoben hemma fylld med rubbish!) ***Mina två skivor från Jenny Beck (www.jennybeck.co.uk) har kommit. Tyvärr hade de missat att sätta på tillräckligt med porto så jag måste gå till posten och betala £1.13 trots att jag betalade fullt porto när jag beställde. Jag skickade ett mail till dem och fick svar nästan direkt där de bad så hemskt mycket om ursäkt och att de genast skulle ersätta mitt paypal-konto och även skicka en till CD. Hon har gjort tre skivor (självproducerade) och jag köpte två ex av den senaste och nu får jag även ett ex av den första, hurra!*** Paul har hittat ett rum förresten, har jag sagt det? Han ska dela hus med två tjejer och det är väldigt nära jobbet för honom, perfekt. Jag var måttligt road av honom igår när han pockade på Mark's uppmärksamhet. Mark och jag gick igenom saker som våra gemensamma bankkonton, pengar till Afrikaresan, vilka grejer som vi båda måste komma ihåg, tex när Mark ska flyga med Paul, när jag ska på teater (bokat innan jag bestämde mig för att trappa ner på sociala aktiviteter så tyvärr inget att göra något åt.) och när hans nästa lediga helg är så att vi kan göra något. Alltså, missförstå mig inte, det är klart att Paul också får prata med Mark men vi satt ju liksom i "möte"! Det var massor att gå igenom och vi har så lite tid tillsammans i och med Mark's skiftarbete så när vi väl ser varandra måste vi ibland prata om tråkiga saker som lån, amorteringar, datum och kom ihåg kemtvätten. Oh well. Paul har varit mer positiv än negativ de senaste veckorna så jag ska inte klaga. Han var väldigt supportive när det där med Louise hände och han har hjälpt till mer hemma så nej, jag ska inte klaga. (Men det ska bli skönt när han flyttar...!)Jag serverade ugnspannkaka igår, inspirerad av Doris på Hypodea. Mark tittade misstänksamt på maten och följande dialog utspelade sig:-That looks funny, what is it? -It's "oven-pancake", like a large yorkshirepudding with bacon on the side, lingonberry jam and some raw grated carrot and apple. -Ah… interesting, I've never had that before!-Oh yes you have darling, I served it to you in Wimbledon and you didn't like it! You said it was like having a sweet pudding for dinner, but I say it's not sweet, it is actually savoury as you have the salty bacon to it, so there! -Ah… Nej, min chef har nog rätt, jag behöver ingen assertiveness course! (När jag sa på min appraisal med min chef senast att jag tycker mig ha ett skills gap där, att jag behöver lära mig att bli mer assertive utbrast han "Pah! You not assertive enough?! F*** off!!" Ja, han sa faktiskt F-ordet!!)Anyway. Ugnspannkakan gick ner utan större klagomål.

Jag har just laddat upp alla mina bilder från mobilen till datorn och tänkte att jag kunde ju slänga upp ett par här så ni får se lite av min omgivning.Första kortet är från rulltrappan ner till tunnelbanan. Jag har tagit ett gäng kort där eftersom det fascinerar mig att det alltid är en så strid ström av människor som går ner – oavsett vilken tid man är där. Visst, sent på kvällen och mitt på dan är det något färre, men det är oftast hyfsat jämn ström. Sedan är det ett kort över Canary Wharf Plaza, precis framför 1 Canada Square. All Bar One och Slug and Lettuce är till höger och Carluccio’s och Smollensky’s är till vänster. Bilden som är tagen på kvällen är rak mot 1 Canada Square så i princip precis tvärt mot den över plazan. Tunnelbanestationen är Clapham Common har jag for mig… Minns inte riktigt, men jag vet att det är en av Clapham-stationerna. Sedan är det tre kort från mitt jobb, min utsikt, mitt skrivbord och alla pryttlar på min pc. En bild från min tågstation har jag slängt också. Kanske inte det mest intressanta men jag tycker väldigt mycket om just den här stationen så det får följa med.

Mark jobbade som Madonnas personliga medic igår när hon uppträdde på Wembley! Det är genom samma kontakt som frågade om han ville jobba på Elton John's födelsedagsfest och som han gjorde tv-reklamen för. Killen hade ringt Mark eftersom Mark's förra crewmate hade glömt sin telefon hos honom och Mark skulle åka och plocka upp den. Mark frågade om han hade några extraknöck inom den närmaste framtiden och killen sa, ja, as a matter of fact, jag behöver en medic ikväll till en koncert på Wembley, har du lust? Det visade sig vara Madonna som uppträdde och det var som hennes personliga medic. De har ju olika medics för olika delar, tex för audience, staff, cuts and bruises, crew och så vidare. Madonna har naturligtvis sin egen och av en händelse hade han som skulle ha skött det fått ringa återbud så Mark blev erbjuden den rollen. Han kom hem vid två igårnatt och imorse när jag gick var hän väldigt trött så jag har inte fått någon rapport än på om det varit en bra koncert. Jag skickade honom ett text under kvällen: Beta Pig has peed in the sofa, great! How's Madonna doing? Jag kan inte hjälpa det men jag är lite imponerad! Ja som sagt, Beta kissade i soffan igår. Jag hade honom på magen vilket jag brukar eftersom OM det skulle ske en olycka kan jag ju bara slänga in kläderna i maskinen och duscha, men den här gången lyckades han pricka in mellan min arm och sidan så det rann ner på soffan. Jäkla marsvin!! :-) Jag drog av sofföverdraget och slängde in det i maskinen. Om det blir förstört får vi helt enkelt klä om soffan. Jag kunde ju liksom inte låta bli att tvätta det... Min största oro är att soffan har blivit fläckbehandlad, men att om jag nu har tvättat överdraget gissar jag att den impregneringen försvinner... Nå, vi får se hur det går. Jag hade ju som sagt inte mycket val. Marsvinskiss är det SISTA jag vill ha i min soffa!!! :-)*** Jag har börjat få gråa hår...! Jag upptäckte det första för några veckor sedan men var osäker på om det var ett grått hår eller bara väldigt ljust, jag är ju trots allt bottleblonde. Häromdan såg jag några till och sen såg jag ytterligare ett som var väldigt tydligt att det var just ett grått hårstrå! Oh well, vi ska alla bli gråhåriga en vacker dag så why not now. Jag ska till frissan i morgon och göra mörka slingor. Jag hade tänkt att göra ett varv slingor nu, sedan ett till i Oktober / November nån gång och sedan göra en mörk toning för när vi åker till Afrika som kan tvättas ur efter 24 tvättar. Det borde räcka. Sen återgår jag nog till min naturliga, fast med inslag av grått då! :-)

Utan att nämna några namn kan jag lugnt konstatera att det är i tider som denna som man lär sig vilka som är ens riktiga vänner. De som står vid ens sida och stöttar, de som säger att de alltid kommer finnas där, no matter what. De som inte lägger varken skuld eller press, de som inte förväntar sig något i utbyte utan bara finns där. Så, vad var det nu som hände med Louise? Det är en lång historia som börjar med att jag har känt mig åsidosatt eftersom hon alltid bokar om mig som jag nämnde i en tidigare text. Hon har heller inte varit särskilt närvarande under de senaste månaderna då jag gått igenom en kris i mitt förhållande och jag har önskat att hon skulle ha träffat mig. Jag skulle ha träffat henne i lördags men klarade helt enkelt inte att ta mig ur sängen. Jag vill inte kalla det kollaps, men inte långt ifrån. Bara det faktum att Mark fick ringa henne och säga att jag inte kunde komma borde ha gett henne en hint att allt kanske inte stod rätt till. Jag ringde henne senare under helgen för att prata men hon svarade inte. På måndagen fick jag ett oförskämt mail som insinuerade att jag bara varit lat på lördagen och inte alls så illa däran som jag var. Jag tar helt och fullt ansvar för att jag borde ha ringt och avbokat henne på fredagen alternativt så skulle jag ha tagit mig över till henne till varje pris. Nu blev det inte så och ja, jag ber om ursäkt för att hon slösade en lördag på att vänta på mig. Men jämför det med alla de gånger som hon har avbokat och bokat om mig och vi är hyfsat jämställda. Hon ger mig signaler att jag inte är särskilt högt på hennes prioritetslista genom att hon alltid bokar om mig och quite frankly, I’m fucking fed up with it!Jag svarade på hennes första mail med att försöka förklara att jag inte mår så bra just nu och att jag är slutkörd. Det svarade hon på med ”Just as well that you haven’t got kids then.” Förlåt? Jag var väldigt nära att plocka upp luren och ringa på studs, men hejdade mig. Jag var ju på jobbet trots allt. Jag klickade reply och skrev ”What’s that supposed to mean?” men skickade det aldrig. Jag ringde henne på tisdagkvällen och vi hade som sagt ett praktgräl utan like. Jag har bara spridda minnen av vår konversation men poängen var att hon tycker att jag ska lämna Mark eftersom han behandlar mig illa, jag är en ”mug” (vad säger man på svenska för det?) som försöker lappa ihop vårt ”doomed relationship” och jag är all so wrapped up in my desperation to fix it and Mark is taking me for a ride, I cook all his meals and clean all his dirty pants. Förlåt? Till att börja med, jag vet vart det här kommer ifrån – jag är ganska huslig av mig, jag gillar att laga mat och jag vill ha huset hyfsat rent och städat. Louise är så långt ifrån mig man kan komma på den punkten och är mer av en partytjej som bränner hela lönen på en prada-handväska, en spray tan och en helkväll med jobbarkompisarna. Det är inget fel med det, jag har inga som helst problem med henne och hennes livsstil, men jag har problem med att hon tycks ha problem med mig och mina val. Om jag väljer att laga mat är inte det för att försöka duga åt Mark. Om jag väljer att städa och köra en vittvätt är inte det för att jag försöker lappa ihop förhållandet. Jag gör allt det där för att jag vill, för att det är det jag prioriterar. Om jag däremot började noppa ögonbrynen, sola solarium och gå på nattklubb till fem på morgonen – DÅ skulle jag vara en complete mug eftersom jag bara gjorde det för att försöka passa in hos Mark fastän jag egentligen inte vill göra de där sakerna. (Nu bryr sig inte Mark nämnvärt om mina ögonbryn är noppade eller inte, om jag har pradahandväska eller nåt från H&M så jag är väl lyckligt lottad att min pojkvän faktiskt gillar mig som jag är… Mark brukar alltid säga att Louise är en perfekt trophy wife, dvs hon är snygg, rolig och ens kompisar tycker att hon är ett kap, men hon är kass i sängen (enligt Dan, hennes ex) och hon är ytlig, bryr sig inte ett skvatt om huset och jäkligt high maintenance.) Secondly, Mark gör faktiskt mer än vad jag gör när det gäller hushållsarbete just nu. Han tvättar mer, han tar hand om köket efter att jag har lagat mat, han plockar småsaker och han skurar badrummet. I’m sorry, but who’s taking who for a ride here? Hon sa att det känns som att marsvinen bara är ett substitut för barn och att jag är desperate efter ”riktiga” barn. Jag svarade att du har delvis helt rätt, de är definitivt ett substitut för barn, men jag är sannerligen inte desperat efter barn! Jag var lite sugen ett tag, ja, men sen skaffade jag som sagt marsvinen och insåg att det räcker så ett par år framöver! Vi ska ju till Afrika och efter det har vi andra projekt man inte kan göra med barn så nej, barn är faktiskt inte på agendan just nu. (På tal om barn, Louise’s pojkvän är svart och hon sa häromdan att hon inte visste om hon ville stanna med honom eftersom hon var osäker på om hon ville ha mixed race children. Darling just leave him now. You do NOT love someone if you cannot accept his race. Stackars karl.) Hon sa att en lifecoach brukar saga att man ska rita en cirkel och dela in den i lika stora delar och sätta in pojkvän, jobb, familj, vänner etc där i. Poängen är att de ska vara lika stora delar. Nej, svarade jag. Om min mamma skulle bli sjuk skulle jag ägna henne mer tid än hennes avsatta procentsats. Om Helen och hennes man skildes skulle jag avsätta mer tid till henne än till andra vänner och tex Mark. Nu är det så att Mark och jag har haft det struligt och min största prioritering är att ta hand om vårt förhållande och ge det en värdig chans. At any given point in time you cannot expect these areas to be equally sized. Over a 5 year period yes, you can say they should even out and all have the same size, men inte om man gör ett stickprov. När jag försökte förklara att Mark och jag har pratat mycket och att vi är säkra på att vi vill ha varandra sa hon att hon sa så till sitt ex precis innan de gjorde slut bara för att hon inte ville vara elak och att man inte alltid menar det man säger. Förlåt? VAD för dig att tro att du och Mark är likadana, rent av identiska? Why do you not believe what I’m saying?Sedan pratade hon om ett annat förhållande hon haft som varit väldigt destruktivt och hon sa att det gjorde ont i henne att se mig göra samma misstag som hon. Jag försökte förklara för henne att OM nu mot förmodan min situation är IDENTISK med den hon pratar om – vilket den med all säkerhet inte är eftersom vi pratar om fyra totalt olika individer – men OM den nu är det, så måste jag få göra mina egna misstag. Jag kan inte lära mig av hennes misstag. Jag har dessutom redan ett förhållande i mitt bagage där jag ångrar att jag inte kämpade mer. Jag tänker inte göra samma misstag igen och jag tänker kämpa till sista hoppet är helt dött när det gäller Mark. (Nu är det ju faktiskt väldigt bra just nu, han är som sagt väldigt committed men det verkar vara en annan historia enligt henne.) Mot slutet av samtalet kom frasen jag skrev om igår, dvs hon sa igen att jag var en idiot som sprang efter Mark och försökte lappa ihop ett trasigt och dömt förhållande och Mark älskar inte mig, jag är inte förlovad, inte gift och jag kommer aldrig bli det heller, i alla fall inte med Mark. Jag har ”mug” written all across my forehead och jag är too wrapped up in my little dream of being the perfect housewife att jag inte ser vad som händer. Jag måste erkänna att jag inte exakt fångade allt hon sa eftersom jag bara satt och gapade och halvvägs genom hennes svada röt jag av all min kraft ”FUCK OFF LOUISE, GO TO HELL!!!!!!” sen slängde jag på luren.So there. Jag satt sedan i soffan och grät högljutt och visste inte vad jag skulle ta mig till. Paul hade vaknat och kom ner och höll om mig. Han kramade mig och tröstade så gott han kunde. Sedan satt vi och pratade tills Mark kom hem och Paul kunde gå och lägga sig igen. (Han hade kommit hem vid fyra på söndagsmorgonen efter Guns & Roses koncerten och var bra så trött, bless him!) Hon skickade ett text strax efter att jag slängt på luren där hon skrev ”oops, didn’t mean to sound so harsh, I think you’re a great person and wish your life works out. L” As if she meant that!Hon ringde också idag vid halv sex men jag svarade inte. Dels pratade jag faktiskt med min chef och kunde inte svara men jag hade inte gjort det även om jag kunnat. Om hon ringer för att skälla mer så betackar jag mig och om hon vill ringa för att be om ursäkt så har jag tyvärr inte mycket till övers för henne. Fine, vill hon be om ursäkt så accepterar jag hennes ursäkt men hon är fortfarande struken från min christmas card list. Jag kan också se vart hennes tjatter om barn kommer från. Hennes tvillingsyster Amelia har en son på två år och är gravid igen. Louise är tillsammans med en kille som hon träffade vid jul som hon inte riktigt vet om hon vill ha barn med. Hon är desperat efter barn men har inte direkt några möjligheter till dem än. Well, tough! Jag tänker fan inte ta emot skit bara för att hon har problem! En halvtimme efter att Louise och jag har lagt på textar Dan Mark och säger: Have you heard that Viv and Louise have had a big barny?” Hon är snabb att se till att hennes version kommer ut först…. Mark hade inte ens hört det av mig än!! Jaja. Jag har so far pratat med tre av mina nära vänner angående det här att dra mig undan och de har alla reagerat på samma sätt; Vivi ta den tid du behöver. Vi har sett hur stressad och ledsen du har varit den senaste tiden, vi finns här för dig vad du än bestämmer dig för att göra och när du är redo för det, kom till oss. Bless them!!!!!